Folkmusikerns blogg

Folkmusikerns blogg

Kanske tillbaka?

Livet i sigPosted by Johnny Nilsson Thu, January 06, 2011 11:17:46

Så var det väl kanske dags att komma tillbaka till det här med att skriva igen. Det har precis blivit 2011. Jag har återigen flyttat upp till Ed i Dalsland och lämnat Malmö och Musikhögskolan. Utbildningen där var inte alls något för mig. Jag längtade och hoppades ända in i det sista att det skulle bli en förändring, men efter 2.5 år så orkade jag inte längre. Jag stod inte ut med hur situationen var.

Det som främst var jobbigt var att jag inte fick någon cellolärare som jag hade blivit lovad på ansökningsintervjun. Eller... cellolärare fick jag, en klassisk sådan. Helt underbart att ta lektioner för Hege Waldeland, men jag fick endast 5 timmar per läsår. Resterande 15 timmar fick jag för folklig violinist, med motiveringen av utbildningsledningen att "Det är många som väljer att få ha en lärare som spelar ett annat instrument än det de själva spelar eftersom att det ger en annan insikt i genren." Nyckelordet i den motiveringen är väl väljer, det hade inte jag fått göra. Inte ens tillfrågad hade jag blivit om det var ok att jag fick en lärare som inte hade en susning om hur man spelade cello.

Jag är så full av frustration över hur skolan har behandlat mig de åren jag gick där. Och som det ser ut nu, så verkar det som om att de har förstört min chans till utbildning för framtiden också. Det jag har läst i Malmö kan jag inte fortsätta läsa någon annanstans. Stockholm har inte fler utbildningsplatser och i år ska hela lärarutbildningen reformeras, så det kommer säkert leda till att jag inte ens kan tillgodoräkna mig några av de kurserna jag har läst om jag nu skulle få för mig att börja om från början.

Men allt är inte grått i vardagen. Jag har träffat en Linda från Stockholm sedan 4 månader tillbaka. Hon jobbar på Ericsson som projektledare. Var helt fenomenal under sin studietid och läste in 4 utbildningar parallellt under 8 år. Jag har läst en kurs i java-programmering och blivit lockad av att kanske läsa en kortare utbildning inom programmeringsvärlden och jobba inom det området. Jag har kommit ifrån Malmö och mår nu mycket bättre än vad jag gjorde i den staden. Jag har börjat hantverka igen, vilket jag har saknat att göra, och slutligen så har jag börjat hitta min livskraft igen som har varit helt försvunnen ett bra tag.

Sitter här och tittar ut genom ett fönster i vardagsrummet. Det har snöat hela natten och den lilla skogen utanför fönstret är alldeles vit. Kanns lite som Narnia utanför fönstret.

Jag är helt tokig i Linda, hon är en underbar människa som får fram det bästa ur mig. Jag blir en så mycket bättre människa när jag är tillsammans med henne.

Men nu är det dags att spara det här första inlägget på 1.5 år. Förhoppningsvis blir det fler och förhoppningsvis så får hemsidan sig ett lyft snart också. Den är lite mörk just nu och inte direkt vad jag hade tänkt mig från början egentligen.

Semester!

Livet i sigPosted by Johnny Nilsson Thu, July 02, 2009 09:21:34

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev nått alls. Det här med bloggande tyckte jag var en kul idé från början, men ganska snart insåg jag att det tog upp rätt mycket tid. Och tid var något jag hade ont om redan innan jag började.

Under de 2 sista månaderna i skolan ökade stressen från ganska mycket till nästan ohanterlig. Sista natten satt jag uppe helt utan att sova för att skriva klart de sista uppgifterna som behövde komma in. jag lyckades bli klar med allt och reste sedan tidigt på fredag morgon med minibussen till Ransäter, värmland.

Ransäter var trevligt i år igen, trots att jag hade lämnat cellon hemma. Ett klokt beslut, men inget jättekul beslut att ta. Har länge lidit av smärtor i min ena handled och fingrar. Än har det inte helt gått över, men jag antar att mer vila är det enda som kan bota.

Ransäter var bra, som sagt. Därefter blev det några dagar hos Daniel i Dals Långed, några hos Max i Ed och en natt hos Angelina o Conny i Trollhättan. Därefter for jag vidare mot Älmhult och sedan bil mot Olofström för att spela konsert med Saltat.

Konserten gick bra och den lilla pblik som fanns såg nöjda ut. Sedan bar det av mot malmö igen. väl hemma trodde jag att jag skulle stanna kvar i skåne någon vecka. Men så blev det inte. Redan några dagar senare, på onsdagen, for jag iväg mot Skara för att fira midsommar med Johanna "Pinglan", och hennes vänner.

Det var verkligen jättetrevligt att träffa henne igen och alla hennes vänner. Vilket gäng! Vi besökte bl.a. en healer, Gudruns Ullbod, Läckö Slott, Mariestad (Kristin Svenssons hemort där vi också firade midsommar) samt Skaras museum ett par ggr. Pinglan jobbar i receptionen där.

Efter sköna 5 dagar i Skara fyllda med skratt, dumma citat för citatboken och hantverk var det dags att åka till skåne igen.

Nu sitter jag dock inte i skåne heller, utan på föräldrarnas båt ute i blekinge skärgård. Vi är iväg på semester. Jag har inte varit med på tre år så tyckte det var dags nu. Vi började med att ligga några dagar i hemmahamnen Sternö, Karlshamn. Sedan blev det äventyr på Tärnö, en ö vi länge har velat besöka, men aldrig lyckats ta oss till. Helt fantastisk ö med massa små hus och krokar.
Vidare åkte vi sedan mot Tjärö där vi nu ligger och ska ligga tills imorgon.

Solen värmer, både vatten, hund o människor. Ingen vet riktigt vart de ska fly för att komma undan den värsta hettan mitt på dagen. Har en känsla av att det kommer bli ett dopp i havet idag.

Skönt att äntligen vara på semester!

Hos föräldrarna

Livet i sigPosted by Johnny Nilsson Sat, March 21, 2009 12:12:29

Sitter hemma hos föräldrarna just nu och tittar på bygglov. Mamma står o lagar nått gott i köket. Den gamla Missan låg här i soffan bredvid mig och sov för en stund sedan. Hon är gammal nu, närmare 17 år.

Ikväll bär det av till Hässleholm för att se Martin o hans klass föreställning på kulturhuset. Efter föreställningen blir det kalas för mamma hemma hos honom.
Det har varit ett par helt underbara dagar den här veckan. Solen har värmt upp den kalla vintermarken och man har verkligen kännt hur våren är nära.

Den här veckan som har gått har vi också haft förskoleprojekt på skolan. I måndags delades vi upp i 12 olika grupper och fick i uppgift att på två dagar sätta ihop en föreställning för förskolebarn. Vi visste redan innan att tiden var knapp och baserat på tidigare erfarenheter så kändes två dagar som en helt omöjlig tidsfrist.

Jag hamnade i en grupp tillsammans med rytmikstuderande Johanna Levin och Helena Hagström, samt rocktrummisen Jonas. En väldigt bra grupp - jag blev genast lugn. Arbetet med föreställningen flöt på utan några hinder. På två timmar hade vi klar själva "outlinen" av manuset. Vi visste vad som skulle hända, ungefär vilka sånger som skulle vara vart, vilka roller var och en skulle ha i föreställningen. Resterande tid av dagen gick till att sitta på biblioteket och leta fram några barnsånger som vi inte hade och som skulle passa bra in i föreställningens historia. Det visade sig inte vara det lättaste, så vi fick istället skriva om några texter för att de skulle passa in.

På tisdagen repade vi föreställningen från början till slut några gånger och improviserade fram dialogen till föreställningen. Detta gick också lätt och bra.

Första föreställningen var hos barnen på en förskola på södervärn. Vår första föreställning var något avvaktande då vi inte var helt säkra på hur mycket vi kunde spela ut utan att de skulle bli rädda, men sedan flöt det på. Andra föreställningen hade vi hittat en bra nivå.
På torsdagen bar det av till Husie. Vi fick låna deras lekhall att spela i. Båda föreställningarna gick kanon och efteråt blev vi behandlade som rockstjärnor av barnen. De slogs om vem av oss som skulle sitta var när vi skulle äta. Jag fick äta inne hos barnen på avdelningen tårtan. Men före maten blev det lite lek och utfrågning av mig. Jag fick läsa böcker för de små och ha 6-7 barn sittandes i knät samtidigt.

De tyckte det var konstigt att jag fortfarande gick i skolan, fastän att jag var vuxen. Vid matbordet kom ämnet upp igen och Alexandra, en av fröknarna som precis hade tagit examen, förklarade för barnen hur länge man kunde gå i skolan. Det var så att t.o.m jag reagerade på att "Oj, vad länge det egentligen är!" Först 1-6, sen högstadiet 7-9, gymnasiet i 3 år och SEN högskola. O utöver det har jag gått två år till på folkhögskola. 16 år i skolan hitintills. Men det har varit och är roligt. Någonstans tänker jag nog ändå ibland att man önskar att man visste vissa aker när man började som jag vet nu. Då hade jag kunnat lägga upp sättet jag pluggat på ett helt annat sätt, än att bara plugga för provens skull. Det var ju de som var viktiga! Betygen var allt - vilken kunskap som satt kvar sen var av mindre betydelse.

I fredags hade vi redovisning av våra föreställningar inför resten av klassen. Vi var en av de sista grupper att redovisa, men de trötta klasskompisarna skrattade mycket åt vår föreställning. De hade verkligen kul! Mycket för att Johanna är helt fenomenal på att spela både ekorre och uggla.

Efter redovisningen kändes det som om att det var dags för påskledighet, men så är inte riktigt fallet. På måndag ska det bli repetitioner och filminspelning av Örn Asmundasons stycke om den financiella krisen på island. Ett experimentiellt modernt stycke för 10 instrument och 15 minuter långt.
Det är svårt att veta hur man ska förhålla sig till den här typen av musik. Atonal och utan några melodiska linjer. Ska bli spännande att se hur det kommer att låta på måndag. Ska hem till malmö på söndag och se om jag klarar av att spela det. Har kollat på det en hel del redan, men får inte riktigt något system i hur jag ska gå tillväga.

Framförandet av stycket blir den 3 april på konsthögskolans galleri, så det finns tid till ett par repetitioner till. och jag hinner fråga Hege om hur man går tillväga.

Den senaste tiden

Livet i sigPosted by Johnny Nilsson Sat, March 07, 2009 00:29:20

Den senaste tiden har det hänt en hel del. Vi på skolan hade Dervish på besök, ett av irlands största band. De har turnerat runt i världen i 20 år. Måste vara den längsta turnén jag har hört talas om än så länge.

Hade tänkt att jag skulle recensera deras konsert, men det har inte blivit så. Men det var i alla fall en väldigt bra konsert och en intressant workshop vi hade med dem. Vi pratade en del om varför det hade blivit så att den irländska folkmusiken hade fått en så pass stor spridning i värdlen jämfört med annan folkmusik. De trodde att en anledning kunde vara för att många irländare hade emigrerat i försök att undkomma fattigdomen. Man tog till musiken för att hitta någon slags glädje i livet. Och det finns irländare precis överallt i världen. En annan anledning kan också vara att musiken har för det mesta jämna taktarter och inga udda, vilket för att det är lätt för alla att klappa takten och vara med i musiken på ett annat sätt.

Vi på musikhögskolan i Malmö har också haft en stor konsert ihop på palladium. Helt fantastisk konsert som jazz, rock/pop och folkmusik-utbildningarna gjorde TILLSAMMANS! Det kändes verkligen så! Den här gången var det inte en prestationstävling, utan vi arbetade tillsammans för ett gemensamt mål. Konserten blev en succé med fullbokat Palladium. Det är visst redan bestämt att vi ska göra en liknande konsert nästa år. Vi har skapat en tradition på en enda gång. Det är kul att höra. Konserten drog dock över -lite- på tiden. Si sådär 1 timme och 15minuter längre blev den. Vi slutade efter 3timmar och 40minuter, inkl. 20mins paus.

Jag har idag jobbat mer på hemsidan och fått till en fungerande gästbok och en fungerande kalender där ni kan läsa var och när jag och vårt band Saltat kommer att spela.

Sedan har jag även försökt ta tag i min utforskande sida som jag hade så bra kontakt med när jag gick på eslövs folkhögskola. Ikväll har jag nämligen också suttit och skrivit ett svar på en halvfärdig utredning och framtagande av en handlingsplan för folkmusiken och folkdansens plats i utbildningsvärlden. Ska bli spännande att se vad jag får för svar från min lärare, Pär Moberg, som skrivit handlingsplanen. Handlingsplanen är inte färdig än, men finns att läsa på RFODs hemsida.

Tidigare idag hade jag, Carl-erik och Anna Houmann ett lunchmöte där vi diskuterade hur man kunde påvisa normer för andra människor som man själv inte riktigt kunde ställa upp på och göra detta på ett icke hotfullt sätt. Väldigt intressant diskussion som kom att handla om filmen matrix som liknelse. Hur berättar man för någon om en struktur som den personen inte kan se eller förstå? Som helt motsätter sig den personens grundvärderingar som man har byggt upp sin världsbild på? Risken finns att personen man vill påverka blir defensivt inställd och sätter upp en mur. Då tar det mycket lägre tid att få en förståelse. Men om man kan se strukturen, Matrix, så förstår man alla steg och allt känns som mycket långsammare och man hinner tolka allt på ett annat sätt och påvisa vad som händer i varje situation. osv. osv...
En intressant diskussion var det i alla fall.

Jag ska träffa Anna och prata lite om hur man kan gör aför att jobba med sin förmåga att ta del i verbala diskussioner lite lättare. Jag har ganska svårt för det då jag gärna vill ha tänkt klart en process och ha kommit "i mål" med en tanke innan jag uttrycker den verbalt. Medans andra uttrycker sig gärna under processens gång, vilket gör att diskussionen gärna springer vidare åt ett annat håll och min slutsats då inte längre passar in i sammanhanget. Det ska bli intressant att se vad hon har för tips. För tips det hade hon. Det syntes på henne. Hon sa också att hon hade lite idéer för vad man skulle kunna göra.

Och mer då... Den här veckan har vi haft självstudievecka. Det har inneburit mycket vila för mig. En fika med en kompis på stan, samt ett besök av en ytterst trevlig person. Åsa från Växjö. Henne kommer jag garanterat att skriva mer om i min blogg i framtiden.